SÅ FUNKAR EN RADIALFLÄKT

I en fläkt tillförs strömmande gasmassa energi via ett eller flera skovelförsedda fläkthjul. 

Vid passage genom fläkthjulet(en) höjs vanligen gasens såväl dynamiska som statiska tryck. Denna tryckstegring kan exempelvis användas för att driva fram luften genom en rörledning. 

Det energitillskott som luften får i fläkten tar sig uttryck i en totaltryckshöjning. Totaltrycket (Pt) är sammansatt av ett statiskt tryck (Ps) och ett dynamiskt tryck (Pd). 

En viktig komponent i fläkten är fläktkåpan som har två huvuduppgifter: 
- att samla luftflödet från fläkthjulet till fläktutloppet och; 
- att sänka lufthastigheten för att omvandla dynamiskt tryck till 
  statiskt tryck. 

Rent praktiskt fungerar fläkten enligt följande: 
Via motorn roterar fläkthjulet. I fläkten tillförs den strömmande gasmassan energi via det skovelförsedda fläkthjulet. Gasen passerar först in i fläktinloppet för att sedan nå fläkthjulet. Vid passage genom hjulet höjs vanligen gasens såväl dynamiska som statiska tryck. Utlopsshastigheten ur hjulet omsätts oftast delvis i statiskt tryck under passagen från hjulutlopp till fläktutlopp. I fläkten sker denna omsättning från hastighetsenergi till statiskt tryck i den spiralformade kåpan.

FLÄKTDIAGRAMMET

En fläkts data redovisas vanligen i ett diagram. I detta åskådliggörs den av fläkten 

åstadkomna totaltrycksökning som funktion av gasflödet vid bestämda varvtal. Motsvarande effektkarakteristikor återges i samma eller närliggande diagram. 

I diagrammen är oftast 10 hjälplinjer inlagda, s k arbetslinjer. De representerar olika anläggningskarakteristikor, för vilka gäller att erforderliga tryckhöjning är proportionell mot kvadraten på gasflödet. Arbetslinjernas nummer definieras på följande sätt 

 

Linje L = 10 representerar det dynamiska trycket i fläktutloppet. I diagrammet kan arbetslinjerna vara ersatta med verkningsgradslinjer. Detta är möjligt då verkningsgraden alltid är lika längs en arbetslinje. 

DIMENSIONERING VID INSTALLATION

Med hänsyn till användningsområdet skiljer man mellan frisugande och kanalanslutna radialfläktar (avser inloppssidan). 

Om en radialfläkt är placerad frisugande men ansluten till ett kanalsystem (figur 1) i utloppet så kan hela fläktens totaltryckshöjning, dvs. fläktens statiska- + dynamsika tryck, användas för att täcka tryckförlusterna i kanalsystemet på trycksidan. Är fläkten däremot ansluten på sugsidan och friblåsande (fig 2) så måste man, förutom det totaltryckfall som kanalsystemet ger, ta hänsyn till att vid utblåsningen så förloras det dynamiska trycket som motsvarar hastigheten i fläktens utlopp. Vid dimensionering av en friblåsande fläkt ska sålunda det dynamsiska trycket i fläktutloppet adderas till tryckfallet i kanaler och behandlingsdelar. 

Utformningen av anslutningen såväl i fläktens inlopp som i dess utlopp har betydelse för fläktens effektivitet. Radialfläktens sugsida är dock känsligast för ogynnsamma strömningsförhållanden. De inströmningsfall som här är aktuella är sned inströmning och rotation i inloppet. 

Efter en kanalkrök blir alltid hastighetsfördelningen i luftströmmen ojämn. Om kröken är direkt ansluten till fläktinloppet blir hastighetsfördelningen i inloppet ojämn och strömningen instationär (pumpning), vilket medför att fläktens prestanda och ljudegenskaper försämras. Är kröken dubbel, kan den dessutom orsaka rotation i inloppet, vilket medför ytterligare sänkning av fläktens prestanda. 

Om inloppet ansluts till en kanal med samma hydrauliska diameter, dh, som fläktkåpans inlopp, ska längden mellan inloppet och närmaste krök vara mer än 10 gånger dh, för att inte fläktens prestanda ska försämras. När kortare rakrör används mellan inlopp och krök uppstår alltid en försämring. Eftersom detta påverkar strömningsförhållandena i fläkten är storleken på försämringen svår att ange generellt. Den varierar mellan olika fläkttyper. Figur 3 (sida 3:1-5) visar dock för olika anordningar på sugsidan hur många procent fläktens varvtal måste ökas för att försämringen ska kompenseras.

Den ovan nämnda hydrauliska diametern dh är den dimension i en kanal eller ett rör som karakteriserar dess storlek ur strömningsteknisk synpunkt. Den definieras:
       
        4⋅A
 dh =  U   m

A = kanalens area, m2
U = kanalens omkrets, m

För en cirkulär kanal blir dh = 2r (dvs. lika med den geometriska diametern).

För en rektangulär kanal med sidorna a och b blir

               2ab 
 dh =      a + b

Rätt till ändringar utan föregående meddelande förbehålles.


När luften lämnar fläktutloppet är hastighetsprofilen sned. Större delen av luften ligger i övre delen av kanalen och i den del som ligger längst bort från fläktinloppet. Med en rak kanal efter fläkten utjämnas dessa sneda hastighetsprofiler, och ingen försämring sker. Placeras emellertid en böj omedelbart efter fläktutloppet blir tryckfallet i böjen avsevärt mycket större än om hastighetsprofilen varit jämn. Storleken på försämringen beror på böjens placering. Figur 4 ger en uppfattning om olika böjplaceringars inverkan på fläktens verkningsgrad.
 

 

Figur 3     Erforderlig ökning av fläktvarvtalet %
  20
90˚ - böj med cirkulärt- eller rektangulärt tvärsnitt.  
Rektangulär 90˚ - böj med ledskena  
Rektangulär 90˚ - böj med ledskenegitter
 
 
Sugskåp utan ledskenor. För anslutning av rektangulär kanal, 90˚ vinkel
 
 
Sugskåp med ledplåt. För anslutning av rektangulär kanal, 90˚ vinkel  
Sugskåp med två ledskenor. För anslutning av rektangulär kanal, 90˚ vinkel.  

Frisugande fläkt med inlopp nära vägg. Avståndet från vägg till inlopp bör uppgå till 50% av kåpans inloppsdiameter för att ingen försämring ska uppstå.

Rätt till ändringar utan föregående meddelande förbehålles.
 

 
  Typ av anslutning, cirkulärt tvärsnitt böj med r=2d
 
 
< 2,5
= 2,5
= 5,0
=7,5
=10,0
=12,5
 
4
3,2
2,4
1,6
0,8
0

 

Figur 4  
Denna böj ger ingen försämring utan kan t.o.m. för vissa fläkttyper ge en förbättring av verkningsgraden.
När böjen är riktad åt inloppsidan erhålls ingen försämring.
 
När böjen är riktad från inloppssidan erhålls ca 5 % försämring av verkningsgraden. 
Detta utförande är helt omlämpligt och ger en minskning av verkningsgraden med ca 10 %.
Om böjar inte kan undvikas i de båda sista ogynnsamma  riktningarna, kan en rak kanaldel med en längd av minst två gånger utloppets hydrauliska diameter byggas in mellan fläktutlopp och böj. På så sätt kan böjens ogynnsamma inflytande minskas avsevärt.  

 

Rätt till ändringar utan föregående meddelande förbehålles.
 

 

ALLMÄNT OM FLÄKTAR

En fläkt är avsedd att åstadkomma en strömningstransport av luft eller annan gas. För att en sådan strömning ska komma till stånd, t.ex. i ett kanalsystem, erfordras på lämplig plats i systemet en tryckhöjning hos gasen. Den erforderliga tryckhöjningen kan åstadkommas med en fläkt eller – i de fall särskilt stor tryckhöjning fordras – med en kompressor. 

Beteckningar

 

q        = gasflöde vid fläktinlopp m3/s
Δpt    = totaltrycksökningar mellan fläktens       anslutningar Pa
Pd     = dynamiskt tryck i fläktutlopp Pa
Pa     = absolut tryck Pa
T       = absolut temperatur K
n       = fläktvarvtal r/min
P teoretisk effekt kW
Pe effektbehov enligt fläktdiagram kW
L       = arbetslinje eller nummer på sådan  
v       = gashastigheten i fläktutlopp m/s
η      = fläktens verkningsgrad %
ρ     = gasens densitet (täthet) kg/m3

 

Funktion

I en fläkt tillförs strömmande gasmassa energi via ett eller flera skovelförsedda fläkthjul. Vid passage genom fläkthjulet(en) höjs vanligen gasens såväl dynamiska som statiska tryck.

Utloppshastigheten ur hjulet omsättes oftast delvis i statiskt tryck under passagen från hjulutlopp till fläktutlopp. 

I radialfläktar sker denna omsättning från hastighetsenergi till statiskt tryck i den spiralformade kåpan. Fläktar som ansluts till kanalsystem har i allmänhet samma anslutningsarea på in- och utlopp. Då i sådana fall gashastigheten och därmed det dynamiska trycket är lika i fläktens anslutningar, uppfattas fläktens totaltrycksökning enbart som en höjning av det statiska trycket mellan fläktens anslutningsflänsar. 

En frisugande fläkt däremot suger luft från en lokal, där såväl det statiska trycket som hastigheten är 0, och levererar luften i fläktutloppet vid en viss hastighet och förhöjt statiskt tryck. I detta fall uppfattas således fläktens totaltrycksökning som en ökning av såväl statiskt som dynamiskt tryck. 

Rätt till ändringar utan föregående meddelande förbehålles.

 

 

Fläktdata

En fläkts data redovisas vanligen i ett diagram. I detta åskådliggörs den av fläkten åstadkomna totaltrycksökning som funktion av gasflödet vid bestämda varvtal. Motsvarande effektkarakte-ristikor återges i samma eller närliggande diagram. 

I diagrammen är oftast inlagda 10 hjälplinjer – arbetslinjer. De representerar olika anlägg-ningskarakteristikor, för vilka gäller att erfor-derliga tryckhöjning är proportionell mot kvadraten på gasflödet. Arbetslinjernas nummer definieras på följande sätt.

Linje L = 10 representerar det dynamiska trycket i fläktutloppet. I diagrammet kan arbets-linjerna vara ersatta med verkningsgradslinjer. Detta är möjligt då verkningsgraden alltid är lika längs en arbetslinje. 

Definition av totalverkningsgrad för fläktar
                     η = P   ⋅ 100%
                           Pe
där Pe är effektbehov och P teoretisk effekt enligt 
                     P = q ⋅ Δpt  kW,
                             1000
vari q anges i m3/s och Δpt  i Pa. 
Anm. i Pe ingår förluster i fläkten men ej i eventuell remväxel.
 

Vartalsförändring
Vid oförändrade belastningsförhållanden (oförändrad strypning) ändrar sig.
1.    Luftmängden i direkt proportion mot varvtalet
                 q = n    eller q1 = q ⋅ n1
                 q1  n1                         n      
            
2.    Statiska, dynamiska och totala trycket i direkt proportion mot kvadraten på varvtalet.


         

3.   Effektbehovet i direkt proportion mot kuben  
      på varvtalet.